Alice startade med att bädda hela natten, inte speciellt påverkad av några synliga värkar direkt, men varannan timme va hon uppe och bäddade!
På morgonen kl 10 föddes en liten död valp och strax efter kom det 2 till väldigt små och också döda valpar!
Så sorgligt! Men efter att dom va födda så visade hon knappast något av att föda fler valpar, flåsade ibland men sen va det lugnt!
Kände ju att det fanns fler valpar kvar!
När det gått några timmar och ingenting händer så tar jag med mig Alice till distriktsveterinären i Gamleby, dom ända som finns inom räckhåll, där blir hon röntgad och det finns fyra valpar kvar i magen, men dom ligger väldigt högt upp!
Veterinären vill inte ge värkstimulerande, för om något inträffar så har dom ingen möjlighet till att snitta henne där så dom ringer till Läckeby och meddelar att vi är på väg! Så klockan 15.30 ger vi oss iväg mot Läckeby, ca 15 mil att köra!
Jag har Alice på golvet i framsätet så jag ser henne ordentligt, men efter halva resan så ser jag att hon krystar!!
Oj oj mitt på E22:an i 100 km! Lyckades hitta en liten grusväg att svänga in på, och där föddes en brun tjej som var full av liv!
Ja då hade Alice fått igång värkar själv så jag blev sittandes där i 2 timmar och under den tiden så föddes också tre tjejer till som alla mådde jättebra!
En av dom är rätt liten, men full i liv!
Trångt var det men det gick jättebra trots allt!
Så när jag sedan vände hemåt igen så var jag rätt trött kan jag lova, hade ju varit uppe hela natten också och sedan denna dramatik på det!
Men nu tar vi en dag i taget och hoppas att alla 4 valparna växer och blir stora och starka!
Resultatet blev 2 svarta tikar, 1 röd tik och 1 brun tik!
Grattis, tråkigt att det var döda valpar i början, men man får glädjas att det gick fint till slut och att tre tjejer överlevde födseln.
SvaraRadera/Carola